S~ | H~

Det har hänt en väldans massa de senaste veckorna... Men inte här, på webben. WEBBEN?! Allt händer ju på webben, varför händer det inget här på svanjaktsbloggen? Jadu....

Jo, det har hänt märkliga saker. Jag tar det från början och det ni läser i de stycken som följer är utdrag rakt ur min dagbok.



01 oktober ~ söndag
Jag vaknade i morses efter en natt av märkliga drömmar, drömmar som sätter sig på hjärnan och inte glöms bort i första taget. Jag har upplevt drömmar på samma tema många gånger tidigare men den här gången var någonting annorlunda. Den sagovärld som målades upp för mig var inte helt och hållet fingerad. När jag drömt om en lyckad jakt har jag alltid vaknat med en besvikelse över att den svan jag fångat inte funnits i verkligheten. Nu har jag ett mer komplext problem att ta itu med, berättelsen som spelades upp i min dröm kretsade kring en antagonist jag vet med säkerhet existerar. Den här svanen finns där ute och väntar på att jag ska komma med mina starka händer och smeka dess hals.


04 oktober ~ onsdag
Det har varit en fantastiskt produktiv dag /.../ och så åt jag fiskpinnar. Vad som irriterar mig något är drömmen i söndags som fortfarande dyker upp i mina tankar då och då. Ja, det går faktiskt aldrig mer än några minuter mellan det att tankarna kommer upp i mitt huvud. Jag har ignorerat dem för det mesta men börjar fundera på om jag behöver ge mig ut i vildmarken för att komma underfund med det hela. Hittar jag inte svanen när jag väl är där ute så har jag åtminstone gjort vad jag kunnat och borde klara av att lägga tankarna åt sidan. Jag ska ta mig en seriös funderare över en kopp kaffe med tillhörande arraksboll.


05 oktober ~ torsdag
En sådan natt alltså! Försöker ta det från början.. Jag bestämde mig i går kväll för att jag skulle ge mig ut i naturen för att ta itu med svandrömmen en gång för alla. Jag klädde mig varmt och gick ut med min bästa snara i handen. Den snaran har lett mig rätt många gånger tidigare och jag hade ju inte direkt något att gå på, förutom min intuition, och ärligt talat, vem tar hjälp av sin intuition när det gäller vägbeskrivningar? Inte jag iaf, då förlitar jag mig hellre till väl beprövade tekniker som att följa sin snara. Så jag tog ett fast grepp om snaran och började gå dit den pekade. Ganska snart började den kännas varm och då gick jag lite snabbare. Men att det skulle vara så rysligt långt till målet hade jag aldrig kunnat tänka mig. När man befinner sig nära kusten finns alltid en viss risk att snaran tagit fasta på en punkt till havs. Eller på andra sidan havet, det där går aldrig att veta så noga, men jag vet att det hade blivit en sömnlös natt om jag vänt hem utan att följa min snara dit den pekade. Bra med kusten är hur som helst hamnarna. Och hamnarbetarna, mmmm.... De hjälpte mig att hitta ett skepp som skulle avgå i den riktning min snara tycktes peka. Besättningen var helt okej, jag fick mackor och soppa... Men det blev en ganska lång natt. Mesta delen av tiden stod jag fastsurrad vid relingen och spanade ut i natten för att se om min snara reagerade på något där ute i vattnet. Det gjorde den inte. Efter många timmar till havs anlände vi slutligen till en hamn med finskt namn, mer vet jag inte. Jag ska försöka ta reda på mer efter att jag vilat här ombord på båten, sedan ska jag se om här finns några svanar.


06 oktober ~ fredag
Finland var inte vad jag tänkt mig. Eller.. Nej nu var jag orättvis mot en hel befolkning, jag var faktiskt aldrig i land i Finland, jag sov lite längre än jag räknat med och när jag småningom vaknade var vi till sjöss än en gång. Men det kändes aldrig helt fel, min snara tycktes nämligen peka i just den riktning vårt skepp färdades och jag lyckades ganska snabbt hitta en man i maskinrummet - fruktansvärt kompetent - som lovade mig sovplats väl framme i det nya landet. Så anlände vi till Tallinn och jag skuttade i land pigg och fräsch för att följa min snara till utkanten av staden. Mitt hjärta bultade som aldrig förr när jag närmade mig en sjö belägen i vacker natur. Jag ville inte ta några risker utan kröp tålmodigt i det höga gräset för att inte skrämma bort vad som kunde bli mitt livs måltid.. Jag kom fram till vattnet och spanade ut över sjön... Där en bit ut skymtade jag vad jag helt säkert tror var den skönaste svan jag någonsin skådat. Det var på långt avstånd men halsen syntes mycket tydligt och måste vara av extra rejäl modell. Svanen försvann snabbt bort mot horisonten och efter ett par timmar blev jag tvungen att ge  upp mina spaningar för att söka upp Tirhjo vars hem jag nu intagit som bas inför expeditionen i morgon.


11 oktober ~ onsdag
De senaste dagarna har jag spenderat vid sjön. Jag har fått syn på svanen vid ett flertal tillfällen men det är då ett himla otyg att jag aldrig lyckas komma riktigt nära. Det är helt klart att jag här har att göra med en riktig baddare till svan, en sådan alla svanjägare drömmer om att få lägga vantarna på.. Tirhjo insisterar på att jag ska använda mig av harpun eller lasso men en sådan här vacker pjäs vill man helst ha i sina bara händer när den tar sina sista andetag. Jag ska i morgon utforska sjön längs den västra sidan för att försöka lokalisera svanens näste.


13 oktober ~ fredag
Jag hittade i går spår i gräset längs den västra sidan av sjön. Det är mycket troligt att det rör sig om svanspår, men trots 14 timmars intensivt sökande fick jag aldrig syn på min rival. I dag vilar jag upp mig i parken där vi firar Tirhjos frus födelsedag. Det dricks mjöd och vi har slaktat ett tiotal änder i brist på annat.


17 oktober ~ tisdag
En sådan lycka! Detta är den bästa känsla som finns -- när man fångat en riktigt rejäl svan efter en lång kamp. Det är en obeskrivlig känsla, tillfredställande på alla sätt. Särskilt nu när jag kämpat så i veckor. Tirhjo, som jag bott hos den här tiden, har också verkat lite otålig så det kändes fruktansvärt skönt att få visa både honom och mig själv att jag klarat av uppdraget; "asså, du kan ju leverera!". Förbannat skön känsla. Nu väntar enligt estnisk tradition en tre dagar lång fest för att fira fångsten. Vi kommer njuta av den här svanen så som en svan bäst bör njutas; kryddad med muskot i goda vänners lag. Det kommer även bli en hel del vin, om jag förstått kulturen rätt.


19 oktober ~ torsdag
Här i Tallinn är festandet inne på den tredje och sista dagen. Svanen är nästan uppäten och det är dags för mig att ge mig av hemåt. Det har varit fruktansvärt kul med de vilda backanaler estländarna anordnat på stadens gator. Jag har träffat massor av underbara människor som jag vet att jag kommer sakna väl hemma i Sverige, men många av dem har lovat att komma och jaga svensk svan med mig så det ska nog bli en ordentlig uppslutning till vårens svanjakt.


Kommentarer
Postat av: Marcus

Jag vill att varje gång du uppdaterar din blogg, ska den här killen (http://www.youtube.com/watch?v=Spe9j9jkhLc) stå ute på min uteplats och vråla "Svaaaanjakt" till hela grannskapet vaknat.

Postat av: Marcus

Vi försöker med en hyperlänk till youtube!

2006-10-23 @ 23:42:11
URL: http://goagrejor.blogspot.com
Postat av: Victor

"asså, du kan ju leverera!"

När man trodde svanjaktsbloggen hade gått i vinteride så LEVERERAR du! TACK!

2006-10-24 @ 11:28:21
Postat av: ost

Fantastiskt! Jag har bara varit i Estland på Svanjakt en gång, fin arkitektur och otroliga alldeles underbara svanjaktstraditioner måste jag säga! Men jag tycker dom tre svanar jag ströp där den våren var lite magra och jag återvände hem för i längtan efter att få flå en tjock svensk trumpetarsvan. Jag kanske bara hade otur! På bilderna du skickade ifrån din mobil såg svanen ut att vara minst en åtta! Tack!
Emil

2006-10-25 @ 19:48:00
URL: http://vig.blogg.se
Postat av: louise

"vi har slaktat ett tiotal änder i brist på annat."

klockrent, edvin!

2006-10-27 @ 09:08:56
URL: http://lolloise.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback