Om jag inte får jaga svan vill jag aldrig mer se dig

LÖRDAG: Jag är idag en mycket trött men samtidigt mycket lycklig man. Nog om det! Vi firar här ett jubileum då det idag är en vecka sedan bloggens första inlägg skrevs. Man har varit mycket positiva ute i europa; jag har fått erbjudande från ett större filmbolag som vill göra vad de kallar en motion picture de lux de svan de primavera baserad på svanjaktsbloggen du just läser, något som förstås känns oerhört smickrande. Huvudrollen kommer spelas av Robert Redford iförd endast en röd sjal som jag för övrigt själv valt ut, och på soundtracket har Steven Seagal återförenats med "Dvärgkestern"......... Nej nu ljuger jag. Attans! Händer ibland, ingen fara. Däremot har jag fått tag på en kille som ska översätta bloggen till rumänska eftersom Rumänien är det ledande landet i världen just nu vad det gäller ... burkravioli, som förstås alltid medförs på en lyckad svanjakt. Nej! Nu ljög jag igen.. En vit lögn, kan man säga så? Nej det blir svårt att komma undan med, det inser jag. Nu måste jag brinna i svanjägarhelvetet med berömda svanjägare som Göran Hoffelschleineln och så småningom Jan Gui....... Nä! Vad tusan?! Nu ljög jag ju igen! Det finns inget sådant helvete. Som svanjägare är man nämligen imun mot att hamna i helvetet. Det är något i det ljuva svanköttet som gör att man blir i princip odödlig och får en kropp som gör sig jävligt bra i badbyxor - Fantastiskt!

Okej, det blir lite oseriöst det här inser jag nu. Ni får helt enkelt nöja er med klassikern:

Det första steget på vägen mot en verkligt förnäm måltid tas när du bestämt för dina händer mot svanens hals. Du tar grepp med båda händerna. Om du tror att det behövs, ta hjälp av en kompis som kan hålla fast djuret åt dig. Du ska nu plocka fram dina primitiva instinkter och krama musten ur din vita vän.


[Ett tillägg] Dvärgkestern har aldrig funnits. Jag hoppas att ni inte fick den uppfattningen, det vore då ett himla otyg. Steven Seagals
skivor är dock att rekomendera för alla seriösa musikälskare..

Kommentarer
Postat av: ost

Burkravioli, nesh! Jag tar bara med mig örter och några påsar blå band i matväg. På så sätt känns det mer som att jag jagar för att överleva natten, och jag blir kanske lite extra motiverad när jag närmar mig svanen underifrån. Jan hälsar förresten. Jag tror han är lite upprörd.. (Jag tror det är för att han innerst inne vet att han ska till helvetet)

Glöm inte broccolin på tisdag!
Emil


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback